 |
 |
|
 |
 |
 |
Senast inloggad
Igår kl 22:26
|
 |
 |
|
 |
Personlig beskrivning:
Gick barskolan Gr 5!!
Grymt Roligt
Jobbade på Tre Kronor ett tag, men sen fick jag sparken...
Avslutade min vistelse med ett fyra nätters långt sjukhusbesök i Palma. Eftersom jag delade dubbelsäng med fyra killar innan jag blev inlagd blev jag som kanske förståeligt överlycklig över att komma bort från lägenheten o få min egen säng som i jämförelse med den gamla i Magaluf framstod som en hästens säng.
Denna lycka varade dock inte så länge då de engelska klimateriekossorna till anställda hotade med att jag inte skulle få åka hem på utsatt datum. Något som jag inte blev speciellt glad över. Dessutom som körsbäret på glassen kom dom med beskedet att jag inte hade någon försäkring som täckte denna vistelse då detta tydligen var ett privatsjukhus... Då oändliga siffror i skuld passerade framför ögonen insåg jag att min ungdom var slut.
Efter några timmars yrande slocknade jag till slut och hemska mardrömmar började ta fart
Med inställningen att inte åka hem på det från början bestämda datumet så blev jag då väckt samma morgon som planet skulle lyfta utav en läkare som kallade sig dr Angelo. Yrvaken o groggy vaknade jag sakta till o förstod inte riktigt vad detta innebar;
VAR DETTA EN DRÖM, eller skulle jag verkligen få åka hem efter tio veckor på den lille ön?
När jag till slut vaknade till ordentligt o konstaterat att detta måste ha varit en dröm så kom en utav klimakteriekossorna o tog bort de fem olika droppflaskorna som var inkopplade i mina ådror.
HAHA, tänkte jag samtidigt som jag innombords gladdes över att ha vunnit över ragatorna på dårhuset.
Denna lycka var dock inte heller långvarig då klimakteriekossan såg sin chans att förstöra min lycka genom att påpeka att "-Neee, men lilla vän, titta vad klockan är, det är ju bara en timme tills du ska checka in på flygplatsen, hinner du verkligen nu...?" samtidigt som skadeglädjen lyste som två solar i hennes hämndlystna brittiska ögon. Två solar som fick en psykopat att framstå som frisk i jämförelse med henne.
Det glädjerus jag kände över att få komma hem till min säng o morsans mat förvandlades på en sekund till en obeskrivlig panik och ilska.
Hade tanten rätt? skulle jag stupa på mållinjen när jag äntligen fick åka hem till SWE?
En kort ordväxling skedde sedan mellan mig o tanten som jag nu i efterhand inte minns pga av minnesluckor jag ibland kan få när jag är riktigt ilsken o riktig panik kryper upp på en..
I denna minneslucka har jag trots min ilska lyckats få en ambulans att köra mig till min lägenhet i Magaluf...
Väl inne i den lilla skåpbilen med sirener på taket lyckades jag hojta ur mig RAPIDO, RAPIDO gång på gång med hopp om att det på spanska skulle betyda skynda, skynda...
Det jag då inte tänkte på var att människorna kring Medelhavet kör i stort sett som galna 5-åringar i trotsåldern (no offense), så nu satt jag alltså med en rutinerad galen 5-åring till ambulansman som enligt mig inte var en bra blandning.
När han väl uppfattat mina skrik i panik om att köra RAPIDO o väl satt gasen i botten så fick jag nu en flashback från när jag var i Turkiet för två år sedan med min vapendragare STIG alias Stina (louise_stina på sidan) då jag hade fått flera nära-döden-upplevelser med en galen Britt som förare på mopeden jag satt på. Att även fast jag nu råkat köra in i en restaurang o kört på ett biljardbord o sedan vurpat x antal ggr med mopeden var nu ingenting i jämförelse med denna helvetesfärd mot Magaluf.
Medans jag satt där o ångrade att jag överhuvud taget öppnat min glappkäft (eftersom att jag inte kunde säga sakta ned på spanska) började jag att fundera över om han egentligen skulle bli helicopterförare istället då vi bokstavligen flög fram mellan kaktusarna..
Efter en omtumlande färd klev jag, yr och virrig av utanför lägenhetskomplexet Magaluf Plaza Aptms i samma kläder som för fyra dagar sedan. Managern som då satt o åt frulle kollade lite extra på mig o gav ett hånfullt flin precis som om jag hade varit på bortamatch i en vecka eller liknande.
Flinet höll i sig ända tills hissdörren stängdes o nu var jag hemma i lägenheten i Magaluf igen.. Slänga ner alla saker som låg spridda i det lilla rucklet var ingen lät uppgift.., Och taxiresan på väg till flygplatsen var otroligt lugn och fridfull. Min lycka växte allt mer ju närmare vi kom Palma, och när vi sedan åkte förbi dårhuset satt jag där med ett hånfullt och hämnlystet flin och tänkte, JAG VANN ÖVER DE ENGELSKA KLIMAKTERIEKOSSORNA!!!
O nu när du har kommit så här långt så tvingar jag dig till att skriva en trudilutt i mitt gästbok!!
|
| Smeknamn: |
Clurre |
| Mail: |
Fråga mig! |
| Namn: |
Clara Karlsson |
| Hemort: |
Stockholm |
| Land: |
|
| Hemsida: |
www.barskolan.net |
| Ålder: |
19 år |
| Kön: |
Tjej |
| |
|
|
;)